torsdag 25 april 2013

Berättelsekurvan

I en berättelse finns det ett speciellt mönster som alla historier är formade efter. Den kallas för den dramaturgiska modellen och är hämtad från filmmanusets värld.  Denna form kallas även ibland för valen då berättelsens kurvor går att efterlikna en val.

Bokens början kan efterlikna valens stjärt. Det inleds med en presentation av bokens huvudkaraktär. Oftast brukar boken inledas ganska spännande så att läsaren ska fångas och vilja fortsätta att läsa därav den höga spänningsgraden. Därefter kommer fördjupningen. Vi får lära känna karaktären ännu mer och världen som den lever i.Här blir tempot mer avslappnat och därför sjunker spänningen. Men tillslut måste något hända annars blir läsaren uttråkad. Det är då den första vändpunkten kommer. I vändpunkt 1 sätts karaktären ut för något som skakar om hela dess värld. Ett hot presenteras här och karaktären sätts i underläge. Nu blir det genast mer spännande att läsa och vi kan se hur spänningsgraden stiger igen upp över valens rygg.  På vägen upp mot konfliktupptrappningen varvas lugna och mer intensiva avsnitt. Vår hjälte måste nämligen möta nya hot om det ska bli en spännande historia. Kanske utsätts karaktären för olika prövningar eller så uppstår nya hinder.  Tillslut når vi vändpunkt 2 i historien och nu har vår hjälte nästan helt förlorat hoppet. Det ser riktigt mörkt ut och det är nu vi har nått höjden av spänning i boken. För det är nu som den avgörande striden ska komma och hur ska det gå när det har gått så illa för vår hjälte? I valens utandningshåll kan du se virveln som blåser upp. Det här är utlösningen eller klimax i historien som det också kallas. Det är nu som alla korten spelas ut och den avgörande striden avgörs. Det är nu segraren avgörs. Slutet väljer du själv antingen så vinner huvudkaraktären eller så förlorar den. Hur det än går så avslutas boken med en avtoning. Livet går tillbaka som det gjorde i bokens inledning eller så har historiens riktning ändrats så mycket att det slutar på ett ny plats. Spänningen ska tonas ner och historien avslutas.

Denna bild är en omgjord version från originalbilden som Björn Kindenberg varit så snäll och låtit mig få använda.

Filmmanus och bokmanus är väldigt lika i sin utformning av historiemönster. Det man gör när man skriver filmmanus är att tänka vilken typ av genre man ska skriva. Vill man skriva en komedi ska historiemönstret gå plus, minus plus. Alltså det ska börja positivt, sen ska det gå dåligt för att sedan sluta bra igen. Tänk dig t.ex. filmen Click med Adam Sandler. Den börjar lyckligt, övergår sedan till ett miserabelt tillstånd för att sedan sluta lyckligt igen. I tragiska filmer så går dem tvärtom. Där går mönstret minus, plus, minus. Här börjar och slutar det alltså olyckligt medan mittpartiet är positivt.

Denna bild har Maria Friedner från Debutantbloggen varit så snäll och låtit mig få låna. Här kan du se berättelsens utformning steg-för-steg. Den har ungefär samma mönster som valen.
För den som har svårt att planera sin roman är dessa historiemönster att rekommendera. Då kan du enkelt planera in din romans olika scener i rätt ordning. Då får du en bra överblick om din historia är på väg åt rätt håll. 

Är du däremot en sådan flödesskrivare som inte tycker om att planera dina romaner kan jag rekommendera detta arbetsblad. Här kan du fylla i några övergripande frågor så du får dig en anblick om romanens helhet. Den är mycket friare och inte alls lika fast och bunden som Valen och Hörnstensmodellen. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar